Mamma och Johannes faster Karolina
har bra kontakt med varandra och hon
hade ringt mamma imorse och snackat lite.

Och jag vet inte om mamma kom in på
ämnet eller om Karro gjorde det. Men dem
hade iallafall börjat snacka om hur det hade
gått igår, och Karro sa att Johannes var deppig
och skit sur där hemma. Vill inte skriva varför.
Men nu vet jag iallafall att han lever.

Och nu är jag också skit sur. Visst, han är
sur och deppig. Men man kan skriva att man
lever. Han hade bara behövt skriva det och
att han inte var på humör så han inte orkade
smsa.

Åååh!! Men jag är sjukt lättad också att ingenting
har hänt. Så jag sitter och bölar. Både för att jag
är lättad och sur. Mest lättad och lite glad också.
MEN ÄNDÅ!

Huvudsaken är väl iallafall att jag fortfarande
älskar han. Hans känslor kan jag inte tala
för. Han kanske inte har några kvar för mig.
Men det orkar vi inte tänka på just nu faktist.