Förut blev jag typ taggad av att bråka med "dryga bitchar, men inte ens det är kul längre. Jag är så rädd för att jag ska dö medan jag är osams med någon, så hatar att bråka .. Jag menar, fatta hemskt om jag skulle dö när jag hade bråkat med någon och jag eller sen kanske hade sagt "hoppas du dör din fula bitch" eller nå. Hur kul hade det varit?!

Ja, iaf. Nu är jag osams med en av de bästa vänner jag har, och jag vet att set kommer lösa sig, för det gör alltid det. Dock känns det ändå värdelöst under tiden de inte har löst sig..
Jag är en sån otroligt aggressiv människa, iaf när man får mig arg. I början ignorerar jag om det är någon som är dryg, sen säger jag sluta tills mitt tålamod spricker och då får jag damp. Skriker, slår, gapar. Allt. Jag önskar att det inte var så, men nu är det så. Jag försöker alltid att hålla mig lugn, men det är inte det lättaste..

Så nu ligger jag här, klarvaken och kan inte sova pga att jag bråkade med min bästa vän igår kväll.. Jag ska se till att vi blir sams, för jag klarar mig inte utan honom!

Nu måste jag försöka somna om, en liten stund iaf.